Ska vi förbjuda spegeln för att bilden är obekväm?

Utbildningsminister Mats Persson kritiserar kulturscenen för att göda gangsterromantiken genom gangsterrap. Men är det inte hyckleri att peka finger mot en musikgenre istället för att prata om varför unga ens hamnar där? Varför undviker man att adressera grundproblemen? Och de gånger det görs så sopar man undan problemen under mattan. Det är givetvis bekvämare att prata om rap än om arbetslöshet, segregation och en skola som sviker barn i utsatta områden. Självklart blir det lättare att skuldbelägga kultur än att erkänna politiska misslyckanden. Man kan givetvis ha 2 tankar samtidigt i huvudet men det blir väldigt skevt när fokus och åtgärder riktas endast åt ena hållet.

De unga som ofta beskrivs i debatten har ofta inte ens avslutat grundskolan.
Varför pratar vi inte om varför? Borde inte diskussionen handla om varför samhället låter barn gå vilse så tidigt? Vad görs för att ge dem riktiga alternativ? Att skylla på musiken är ett svek. Det är systemet som sviker, inte texterna i låtarna. Det finns givetvis en skillnad mellan gangsterrap och gangstrar. Det sistnämnda finns inga ursäkter för men att inte bekräfta och erkänna det som ett symptom är ohederligt.

Kulturscenens roll i detta är också självklar att granska. De som påstår sig hylla kultur eller mångkulturalismen genom att lyfta upp gangsterrap verkar i själva verket bara håna. Är det verkligen mångfald när det enda som lyfts fram är det mest destruktiva? Det ni kallar för hyllning är i praktiken ett förtäckt hån. Istället för att visa det breda kulturarvet som invandrargrupper bidrar med, väljer man att framhäva stereotypen. Är inte det rasism i ny kostym? Och vad är det som egentligen hyllas? För det är knappast svensk mångkultur, det är istället amerikansk hiphopkultur. Hur hjälper det att exportera en kultur från USA som inte speglar svenska problem? Vad säger det om synen på invandrare när det mest extrema och destruktiva lyfts fram som deras röst?

Vad ska gemene etniske svensken tänka och tro? Visst, gangsterrap är rå. Men den är ett symptom, inte sjukdomen. Oavsett vad, speglar den verkligheten i områden där samhället svikit. Ska vi förbjuda spegeln för att bilden är obekväm?

Givetvis blir det lättare för politiker att prata om musiken än om varför unga ser kriminalitet som det enda alternativet. Som den enda utvägen. Det enda hoppet man har kvar när vuxna och samhället har svikit en. Gangsterrap sägs ge röst åt de som annars inte hörs. Vad säger det om vårt samhälle att den rösten måste komma från gatan och inte från skolan, arbetsmarknaden eller andra kulturella inslag och särprägel? Varför är skolan i utsatta områden så dålig att barn lämnas åt gatan? Varför investeras det inte i framtiden för dessa unga? Hur bryter vi segregationen som gör att vi pratar om "dem" och inte "oss"?

Låt oss sluta skylla på musiken, Mats. Den berättar bara sanningen. Frågan är om vi är redo att lyssna eller om vi fortsätter med det bekväma hyckleriet och väljer att om igen, sopa problemen under mattan.

23/02-2025, Adel Sadat