Blod på händerna – när ord blir till våld

Sverige har problem. Det vet vi alla. Men sättet vi pratar om dessa problem riskerar att skapa fler än det löser. Politiker, media och opinionsbildare har ett enormt ansvar, inte bara för vad de säger, utan för hur de säger det. När de väljer att driva sensationalistiska narrativ istället för att nyansera och analysera, blir konsekvensen en polariserad och rädd befolkning – och i värsta fall våldsam.

I dag har vi omkring 30 000 personer kopplade till gängkriminalitet, där 21 000 är löst affilierade och 9 000 aktiva. Det är ett stort problem, ingen tvekan om det. Men även om alla dessa vore invandrare – vilket inte är fallet – skulle de fortfarande bara utgöra 1% av alla invandrare i Sverige. Resten, 99%, är människor som försöker leva sina liv, precis som alla andra.

Men istället för att se individer, utmålas hela grupper som hot. Det finns en enorm tystnad bland de som "finner sig i" den här situationen – ett enormt mörkertal som ingen kunnat redovisa än. Invandrare är så vana vid att anpassa sig, att inte klaga, att acceptera att de döms kollektivt. Speciellt vi muslimer. Jag vet det, för jag var en av dem. Jag var en av de mörkersiffrorna, en av de datapunkterna som saknades varje gång såkallade humana analyser jämfördes. Jag var en av de som höll sig borta från sociala medier och politik, som ignorerade vardagsrasismen och accepterade diskrimineringen. Men till slut fick jag nog. Jag fick så pass nog att jag blev politiskt aktiv – och vad blir jag kallad? Islamist. Extremist. 5.e kolonnare.

Att bli stämplad på det sättet är väldigt talande. Det här handlar inte bara om hat i kommentarsfälten. Det handlar om att människor riskerar sina liv och pekas ut som fiender i landet de bor i. I landet de har vuxit upp eller är födda i. I ett land som de kallar för sitt hem och är arbetande skattebetalare.

Det här är ingen abstrakt fråga – människor lämnar Sverige just nu för att de inte längre känner sig trygga. Läkare, ingenjörer, högutbildade människor flyttar, inte för att de inte älskar Sverige, utan för att Sverige inte längre känns som deras hem. Där självaste statsministern misstänkliggör och anklagar de för Sveriges problem - problem som uppstått av samma inkompetenta politiker. Vad händer om utvecklingen fortsätter? Och hur blir det en vinst för Sverige?

Ord dödar

Det här handlar inte om att kalla svenskar eller myndigheter rasistiska. Det handlar om den politiska debatten, om de berättelser som får spridning och de ord som slängs runt utan eftertanke. Det handlar om den giftiga retoriken som får någon instabil individ att ta till våld. Och de som sprider detta narrativ kan inte säga att de står vid sidan av. Att de inte har något ansvar. Den som kollektivt skuldbelägger invandrare och muslimer för samhällets problem kan inte kalla sig oskyldiga åskådare. De är en del av orsaken. Och de har blod på sina händer.

07/02-2025, Adel Sadat